Spikmattor och utvecklingssprång

Idag provade jag spikmattan! Det var inte så illa och gjorde inte så ont som jag trodde att det skulle göra. Det var faktiskt riktigt skönt. I alla fall efteråt. När jag la mig gjorde det ont men bara ett tag, sedan blev det varmt på ryggen och då gick det över till att göra ont på ett skönt sätt! Jag låg ca 15 minuter medan jag lyssnade på avslappningsmusik. Nu var det ju så att Emilia låg bredvid och sov och en gång vaknade hon och ville ha nappen. Då var jag tvungen att röra på mig och sträcka ut armen och ge henne den. DET var inte skönt! Har man väl lagt sig ska man nog ligga still, jäkligt still... Jag la mig nog också lite konstigt på den för jag tror att jag spände mig av rädsla för att det skulle göra för ont men jag tror att övning ger färdighet. När jag sen reste mig kändes det som om alla piggarna satt kvar i ryggen på mig men nästan direkt efter kändes det som om jag fått en välbehövd massage! Det blir alltså tummen upp för mattan med spikar på!

Här la jag mig i eftermiddags och där ska jag ligga även imorgon!

Emilia har varit lite ledsen och haft svårt att sova de senaste dagarna, (peppar, peppar, inte på natten), men Kajsa tipsade mig att läsa på om utvecklingssprång så nu förstår vi bättre vad det är som är på gång. Ni kan läsa om utvecklingssprång här. Jag skulle gissa att hon är i fas 1-2 någonstans. Jag märker att hon fäster blicken bättre nu, hon tittar gärna länge på oss eller mobilen ovanför skötbordet. Hon har också börjat gråta riktiga tårar, till min förskräckelse, för hon ser nu så riktigt ledsen ut när hon skriker och gråter att jag börjar gråta själv! Imorgon ska vi till barnmorskan igen och då blir det skönt att diskutera sprången med henne. Rapport om vikt och längd kommer imorgon! Nu ska vi lyssna på Karlavagnen och sova gott! Förhoppnngsvis...