lesset...

Träffade läkaren idag och, som jag trodde, var allt tipptopp! Inget att anmärka på och söta Emilia visade upp sig från sin bästa sida! Men de senaste dagarna har varit riktigt tuffa. Tuffa för mig och Matt men allra, allra värst för lilla E. Hon har riktigt glada och härliga stunder men spenderar majoriteten av sin vakna tid med att gnälla, skrika eller verkligen, riktigt ledsen-gråta. Hon blir så otroligt ledsen, ibland på gränsen till otröstlig. Hon gråter när hon ska äta, hon gråter när hon ska sova, hon gråter när vi byter blöja, det enda som hjälper är att bära och vagga, men ibland inte ens det. Riktigt jobbigt är det. Inte att bära, men att se och höra henne så ledsen. Det skär i våra hjärtan, det gör det. Men det är nog bara en period hon är inne i. Det kan inte vara lätt att växa och utvecklas i den rasande farten som hon gör. Jag minns vilken växvärk jag hade som barn och tonåring, hur ont måste inte det lilla livet ha då? Nu ska vi gå och lägga oss och njuta av tystnaden. Jag vågar knappt skriva det men Emilia sover riktigt gott nu...

Från glad...

till ledsen och allvarlig på noll time...