Sjukstuga

Vi lyckas verkligen gå om varandra i våra förkylningar här hemma. Förra helgen var Milis dålig och sedan blev Matt dålig i veckan. I fredags blev jag kass och igår eftermiddag fick Emilia jättehög feber som fortfarande håller i sig. Tack och lov känner jag och Matt oss bättre så att vi kan lägga allt krut på lillan. Det är så synd om henne. Idag har temperaturen pressat sig över 40 grader i hennes lilla kropp. Hon skakar av feberfrossa och när hon är vaken märker man att varje liten rörelse är plågsam. När vi ger henne Alvedon går febern ner lite och hon kan sova men så fort den går ur kroppen så vaknar hon och vill bara vara riktigt nära sin mamma. Det är så fruktansvärt hemskt att inte kunna hjälpa sitt barn och ta bort det onda. Jag minns från min egen barndom, min mammas ögon när jag var sjuk. Där fanns en speciell oro som var så tydlig. Jag gissar att Emilia ser samma sak hos mig nu. Det finns liksom inbyggt, fast att det bara rör sig om en förkylning och lite feber.

Matt ska vara hemma med henne imorgon. Efter fyra månaders pappa-ledighet måste han alltså inleda sin jobbvecka med att vabba! Jag tror i och för sig inte att han är så ledsen för det ;). Det är ju faktiskt mysigt att vara hemma med sin sjuka dotter som bara vill gosa. Annat är det när hon är frisk, rastlös och full med energi som måste kanaliseras på något sätt. Vilket oftast verkar vara att dra fram saker!
Nu ska Matt ha datorn och jag ska avsluta och klappa på Emilia som ligger här bredvid mig i sängen. Jag har en liten film som jag ska försöka att få tid att lägga upp.
Hej så länge!