Igår när vi kom hem från dagis hittade Emilia den här lilla fula snigeln i trappuppgången. Liggandes i en skruttig vagn som jag antar att någon tänkt göra sig av med, (jag vet, "In the ghetto"-varning). Hur som helst fick hon ju syn på den och fick titta på den medans vi väntade på hissen. När den kom tyckte jag att det var dags att ta farväl av snigeln, men det tyckte inte Milis. På "snart-två-års-trots"-manér la hon sig raklång på golvet och vrålade så att det ekade i hela trapphuset. Jaja, Manda, välj dina strider, tänkte jag och snigeln fick följa med upp och fick en rejäl stortvätt. Jag var ändå störtsäker på att jag skulle kasta den på nästa kissrunda med Lisa.
Men se, det kunde jag glömma. Den här hiskeliga snigeln, med ett alldeles för kort snöre, har fått följa med Milis in i varenda rum sen igår. Den här bilden tog jag i morse. Lite gulligt är det allt, men usch vilken ful liten plastig snigel det är!
Det är så roligt nu när hon har börjat prata! Det kommer flera nya ord varje dag! Vi får nu gladeligen erfara att det inte heter "ordförrådsspurten" för intet. Hon har haft lite svårt att svara när man ger henne olika alternativ och hon har oftast svarat ja eller inget alls på frågor, men ikväll när jag frågade henne om hon ville duscha eller bada så sa hon faktiskt "dosch".
Hon har också, till min stora glädje, börjat sjunga! Hon sjunger "Imse vimse" och "Lille katt"! Sen sjunger hon inte, men gör alla rörelser i rätt följd till "I ett hus vid skogens slut"! Hon är SÅ söt! Jag hoppas kunna fånga det på film någon dag, men det är inte längre lika lätt att filma och fota henne. Hon har ju liksom fattat grejen nu, och har inte tålamod att vänta utan hon vill komma och titta på resultatet på kameran eller mobilen direkt!
Igår hände en jättehemsk sak! När Matt kom hem från sjukgymnasten var han tvungen att rädda Lisa som hade fastnat i ett av täckena i sängen! Eftersom vi inte var där så har vi ju ingen aning om hur det gick till men när han kom hem så låg Lisa på sovrumsgolvet och flämtade invirad i täcket med bara lilla nosen utstickandes ur ett av de där små hålen som finns i hörnen längst upp! Allt runt omkring henne hade snott sig så att hon inte kom ut och hon hade inte längre något utrymme att röra sig på! Så hemskt! Vi vet ju inte alls hur länge hon hade legat där, men hon var helt panikslagen och jättetörstig! Stackars, stackars Lisa!
På tal om Lisa så har Snuttis och Lisa verkligen funnit varandra! De sover ihop, myser och Emilia håller hennes kopppel när vi är ute. De är så fina ihop och det är så underbart att Emilia får växa upp med hund.
Lisa ska till tandläkaren nästa vecka och det är alltid lika nervöst när hon ska sövas. Vi tycker inte om. Det innebär ju en risk och inga garantier ges. Men det gick bra förra gången och det kommer det även göra denna gång.
Måste gnälla lite också. Vi fick i vintras, när det var som värst med snön, en vagn av Sofi och Emmanuel som var färdiga med den. Den har rejäla hjul och är därför betydligt lättare att köra än vår Emmaljunga som var stört omöjlig i snömodd. Men den vagnen har verkligen varit otursförföljd. Först gick ena knäleden , ja det heter faktiskt så, på den ena sidan av handtaget i sönder. Det var ett jäkla klydd att få Babyproffsen att beställa en ny hos BRIO men till slut kom den och vi fick vagnen lagad. 175 kronor för det kalaset. Två dagar senare får vi punka på ena hjulet, 130 kr för det. Igår gick den andra knäleden i sönder. Jaha, tack för den. Jag förstår ju att det är förslitningsskador men vad fasen! Hur mycket otur kan man ha! Det värsta av allt är ju att vi lånat ut vår egen vagn till kusinen som är hemma från Kanada. Så utan pappa, som ställt upp två gånger om dagen i flera veckor i vått och torrt och kört, vet jag inte hur vi klarat oss. Eller jo, då hade vi ju fått ta tillbaka vår egen vagn och kusinen med liten bebis hade fått klara sig bäst de kunde. Ibland undrar jag hur människor med barn utan ett socialt nätverk i närheten gör. Det måste vara tio gånger jobbigare att få ihop vardagen med alla oväntade situationer som kan dyka upp! Tack mamma och pappa för att ni alltid ställer upp utan att så mycket som blinka! Vi älskar er allihop!
Nu ska jag snart knyta mig för imorgon väntar först träning och sedan kusinträff med barn i Bjärred!
Men se, det kunde jag glömma. Den här hiskeliga snigeln, med ett alldeles för kort snöre, har fått följa med Milis in i varenda rum sen igår. Den här bilden tog jag i morse. Lite gulligt är det allt, men usch vilken ful liten plastig snigel det är!
Det är så roligt nu när hon har börjat prata! Det kommer flera nya ord varje dag! Vi får nu gladeligen erfara att det inte heter "ordförrådsspurten" för intet. Hon har haft lite svårt att svara när man ger henne olika alternativ och hon har oftast svarat ja eller inget alls på frågor, men ikväll när jag frågade henne om hon ville duscha eller bada så sa hon faktiskt "dosch".
Hon har också, till min stora glädje, börjat sjunga! Hon sjunger "Imse vimse" och "Lille katt"! Sen sjunger hon inte, men gör alla rörelser i rätt följd till "I ett hus vid skogens slut"! Hon är SÅ söt! Jag hoppas kunna fånga det på film någon dag, men det är inte längre lika lätt att filma och fota henne. Hon har ju liksom fattat grejen nu, och har inte tålamod att vänta utan hon vill komma och titta på resultatet på kameran eller mobilen direkt!
Igår hände en jättehemsk sak! När Matt kom hem från sjukgymnasten var han tvungen att rädda Lisa som hade fastnat i ett av täckena i sängen! Eftersom vi inte var där så har vi ju ingen aning om hur det gick till men när han kom hem så låg Lisa på sovrumsgolvet och flämtade invirad i täcket med bara lilla nosen utstickandes ur ett av de där små hålen som finns i hörnen längst upp! Allt runt omkring henne hade snott sig så att hon inte kom ut och hon hade inte längre något utrymme att röra sig på! Så hemskt! Vi vet ju inte alls hur länge hon hade legat där, men hon var helt panikslagen och jättetörstig! Stackars, stackars Lisa!
På tal om Lisa så har Snuttis och Lisa verkligen funnit varandra! De sover ihop, myser och Emilia håller hennes kopppel när vi är ute. De är så fina ihop och det är så underbart att Emilia får växa upp med hund.
Lisa ska till tandläkaren nästa vecka och det är alltid lika nervöst när hon ska sövas. Vi tycker inte om. Det innebär ju en risk och inga garantier ges. Men det gick bra förra gången och det kommer det även göra denna gång.
Måste gnälla lite också. Vi fick i vintras, när det var som värst med snön, en vagn av Sofi och Emmanuel som var färdiga med den. Den har rejäla hjul och är därför betydligt lättare att köra än vår Emmaljunga som var stört omöjlig i snömodd. Men den vagnen har verkligen varit otursförföljd. Först gick ena knäleden , ja det heter faktiskt så, på den ena sidan av handtaget i sönder. Det var ett jäkla klydd att få Babyproffsen att beställa en ny hos BRIO men till slut kom den och vi fick vagnen lagad. 175 kronor för det kalaset. Två dagar senare får vi punka på ena hjulet, 130 kr för det. Igår gick den andra knäleden i sönder. Jaha, tack för den. Jag förstår ju att det är förslitningsskador men vad fasen! Hur mycket otur kan man ha! Det värsta av allt är ju att vi lånat ut vår egen vagn till kusinen som är hemma från Kanada. Så utan pappa, som ställt upp två gånger om dagen i flera veckor i vått och torrt och kört, vet jag inte hur vi klarat oss. Eller jo, då hade vi ju fått ta tillbaka vår egen vagn och kusinen med liten bebis hade fått klara sig bäst de kunde. Ibland undrar jag hur människor med barn utan ett socialt nätverk i närheten gör. Det måste vara tio gånger jobbigare att få ihop vardagen med alla oväntade situationer som kan dyka upp! Tack mamma och pappa för att ni alltid ställer upp utan att så mycket som blinka! Vi älskar er allihop!
Nu ska jag snart knyta mig för imorgon väntar först träning och sedan kusinträff med barn i Bjärred!
hahhahahah ja det var då ingen vacker leksak hon promt ville ha!! Hoppas du kan slänga den sen i smyg!
SvaraRaderaÅÅÅ stackars lilla Lisa, jag blev alldeles ledsen i hjärtat av tanken, vilken panik det måste ha varit för henne. ush o fy! Släng på ett överkast så blir det svårare för henne att ta sig in det gosiga täcket för man vet ju inte om det skulle kunna hända igen. Jag tror som du att det kommer att gå hur bra som för henne hos tandläkaren, menjag vet att man är ju ändå lite orolig. hihihi vad skoj att Emilia o Lisa gillar varnadra. Det är så mycket kärlek som kan spira mellan dem, jag är ju själ uppvuxen med hund, tax faktiskt o jag vet vilken härlig relation vi hade. Man kunde berätta hemlisar för dem, leka, gosa, lite så som jag gör i dag med Siri hahahah (tur Niklas inte läser detta hahah)
Vilken oturs vagn, jag hade varit livrädd att använda den, tänk om den skulle falla i tu med Emilia i, ush...men ja så kan man ju inte heller resonera, allt kan hända en med eller utan vagn, men ändå, väldigt störrigt. Tur att snön är borta nu, för vist har ni en sulky också?
Vad skoj med all framsteg Emilia göra, det är så häftigt!
Stora kramar
haha barn är så roliga! just precis den snigeln som låg där övergiven i trapphuset tyckte Emilia om, roligt:-)
SvaraRaderahoppas ni känner er friska och pigga och att vi ses snart!
kram
beckie
Ja ,nog är det fantastiskt så roliga dom är de små liven,hon HAR bättre leksaker , men just den där toppade alltihopa.Sorgligt det där mad Lisa, oj hur illa det har kunna gått, vad hon ska ha haft det jobbigt tills hon fick komma ur fängelset.Nu slutade det lyckligt i alla fall.Kram till er alla .Carin.
SvaraRadera