Bättre och bättre dag för dag

Nu är det full rulle på Snuttis igen! Penicillinen verkar och gör Milis till sitt vanliga, glada jag. Nu är det vi som får dras med förkylningen/flunsan. Matt är inne på tredje dagen av sin förkylning och min har just börjat. Men jag gjorde mitt bästa med att ignorera det idag så jag har haft en väldigt produktiv dag.

Jag började med ett projekt som jag velat göra länge men skjutit upp av ren lathet och det var att städa bakom, under spisen. När jag ändå var igång så rengjorde jag dessutom hela ugnen, spisen och spisskyddet också. Till min hjälp hade jag min lilla städerska som sprang omkring med en tvättsvamp i högsta hugg och fejade. På helt eget initativ! Tänk om hennes största dröm blir att bli lokalvårdare, som det nu så fint heter! Städare alltså! Ja, då blir jag glad för då kan hon få träna hemma hos oss! Det tillhör verkligen inte min favoritsyssla även om det är härligt efteråt.

När köket var fint var det dags för mig att bege mig ner på stan. Jag hade en tid hos nagelbyggaren för att få lite fina och representabla naglar. Är inne i en bitar-period nu så det är det bästa sättet att bryta mitt bitande. Det tog sin lilla tid det där, ca 2 timmar satt jag hos henne. En väldigt trevlig och söt ung tjej som var lätt att prata med. Det är lite terapi över det där tycker jag, gå och bygga naglar, gå och klippa sig. Man kan liksom bara sitta där och reflektera över sitt liv och ta det lugnt.

Sedan cyklade jag och tittade på ett soffbord som vi är lite sugna på att köpa.

Så ser det ut. Vad tycks?

Sen skyndade jag mig hem till förkyld man och hyperaktivt barn som nu inte fått vara ute och leka på en vecka. Jag kastade i mig lite lunch och sen gick jag och Milis ner till mina föräldrar en snabbis. De skulle iväg så det blev bara 45 minuter eler så. Men Milis blev glad såklart. Och mormor och morfar. Hon kan säga "borbor" nu. Men det säger hon till både mormor, morfar och när vi visar bilder på farmor och farfar. Så det är nog ett samlingsnamn men i alla fall!

När vi följt mormor och morfar till bussen så gick vi och handlade gardiner till köket. Där sitter de knallröda julgardinerna kvar och det är ju inte så upplyftande. Nu blev det en vårig kappa istället med gröna blad på. Om den passar här så ska jag nog inreda med någon löpare och lite fina ljus i grönt. För nu ska det bli vår! Ja, om bara den här hemska kylan kunde släppa sitt grepp. Jag vet att det bara är februari, men mer vintertrött än jag är just nu kan man nog inte bli.

Emilia är ganska underhållande nu. Hon får raseriutbrott som en vulkan när hon inte får sin vilja igenom. Som tur är går de över lika lätt och hon är inte svår att avleda eller kompromissa med. Jag försöker att välja min strider väl med henne så att allt inte ska bli en maktkamp. Oftast försöker jag att ge henne val så att hon känner sig delaktig. Men jag kan inte säga att hon gör likadant. Allt kan skapa en känsla av vanmakt hos henne, som att byta blöja, sätta på sig strumpor eller duscha fast att hon älskar det. Ja, allt som hon inte får välja själv att göra just för stunden skapar frustration. Men det är ju just det som trots och självständighet handlar om. Att veta om att man har en egen vilja och inte få utöva den alltid. En av livets hårda skolor.

Hennes tal kommer också mer och mer vilket är så kul! Hon älskar att härmas och det är ju absolut det bästa sättet att lära sig prata. Hon sjunger gärna och när hon inte kan orden nynnar hon! Just nu är det "Kalle Anka, satt på en planka" som gäller!