Idag var vi på prommis med Hilde, Martin och Egon i Pildammarna. Matt följde med trots den envisa förkylningen. Men det är väl inte så dåligt med frisk luft om man inte har feber. Men det blev nog ändå lite för mycket för honom för nu är han helt slut. Han hade nog varit trött ändå men kanske inte så här mycket. Stackarn, det är så trist när det inte vill släppa. Jag vet hur det känns att vara så slut och trött hela tiden. Det sätter ju sig på psyket också till slut. Man vill mycket mer än kroppen orkar. Inte kul alls. Vi skulle ju egentligen hjälpt mamma och pappa idag men det fick vi ställa in. Vi ska i alla fall dit på onsdag. Jag måste säga hejdå till huset. Pappa sa igår att: "Nej, du behöver inte komma hit och hjälpa till mer, utan kom du till lägenheten sen och hjälp oss att packa upp". Då började jag nästan att gråta. Jag måste ju vara i huset och veta att det är sista gången jag är där! Jag är så glad att mamma och pappa kommer närmare oss och flyttar till ett mindre boende men samtidigt är det med sorg i hjärtat jag tar avsked av huset. Jag kan inte fatta att vi inte ska sitta på den underbara altanen i den underbara trädgården nästa sommar! Men ingen är gladare än jag att de kommer in till stan! Nu ska vi hoppa i säng. Imorgon är det dags för barnmorskan och ny vaccination för lilla E. Jobbigt värre att Matt inte kan följa med eftersom jag är så jäkla spruträdd. Men det är bara att bita ihop, le och inte visa sig svag inför dottern. Hur det gick kan ni självklart läsa här imorgon, i en dator nära er!
Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar