Känner att jag varit helt isolerad från webb-världen ett tag nu när datorn klyddar. Men idag läste jag i alla fall Kajsas blogg där hon tipsade om att leta upp klipp på "Kristina" på Carnegie Hall. Så var ju tvungen att kolla in. Åååååhhh, säger jag bara. Otroligt dålig kvalitet på både bild och ljud men det hindrade inte tårarna från att strömma längst kinderna. Det är ju bara något särskilt med den musikalen. Och Helen, Helen... Alla känslor och minnen från Kristina-åren kommer tillbaka. Det är både tårar av glädje men också lite vemod. Önskade att jag kunde ha varit där, i New York för två helger sedan. Men kommer den till Broadway då kommer Manda också, så är det ju bara!
Här är så att ni kan se om ni vill, men som sagt, varning för dålig kvalitet och hysteriskt gråt!
http://www.youtube.com/user/baflat
Nu ska jag fortsätta fixa till namngivningen. Mycket som ska fixas och trixas. Måste också passa på att ringa några laserkliniker i Skåne nu när pluttis sover. E mår bra, tror förkylningen är på väg bort, tack och lov. Ska försöka att skriva mer sen och lägga upp lite bilder! Hej så länge!
åh äntligen har de lagt upp lite på youtube! letade som en galning dagen efter carnegie men hittade inget...
SvaraRaderahörs imorgon! nu ska jag se hollywoodfruar haha.
kram
beckie
Åååh gumman! Jag bölade också helt tokigt! ;'-) Så där härligt skönt stortjutandes med gåshud över hela kroppen... ;-)
SvaraRadera(å tittar man i slutet på kvinnan som står snett bakom helen (inte hon i glasögon haha) så ser hon ut som om hon skulle brista ut i stortjut närsom hon med... vilket jag iofs förstår!!) ;-)
tack sötisar! puss