Den vackraste gåvan

är namnet på en bok som utkommit nu i dagarna och handlar om en pappa som blivit just det, ofrivilligt. I den diskuterar författaren svårigheten med att älska sitt barn. Just nu debatteras det i Kvällsöppet och jag tittar. Svåra, svåra frågor. Det drabbar ju många varje år och jag tycker att det är bra att det diskuteras. När mammor har svårt att anknyta till sitt barn får de hjälp av vården o.s.v, men pappor får mycket lite hjälp om någon alls. Alla vill ju inte bli föräldrar även om det är svårt att förstå, speciellt för de som har barn och upplever den största kärleken i livet. De blir väldigt provocerade. Men jag kan förstå att med föräldraskap kommer också en massa krav och förpliktelser som man vill möta och utföra på bästa sätt och kan man inte det får man skuldkänslor. Det vill ju ingen leva med.

Vår vackraste gåva fortsätter att utvecklas i rekordfart. Det händer så mycket just nu att det faktiskt inte är konstigt att hon numera sover hela nätterna igenom. I alla fall har hon gjort det denna vecka! Hon har på bara några veckors tid lärt sig krypa, ställa sig upp på egen hand och äta och ta saker med pincettgreppet. Hennes tal har inte alls kommit igång ännu, mest vokaljoller fortfarande men allting kan ju inte ske på en gång. Det kommer säkert också inom en snar framtid. Jag längtar verkligen efter att få höra ett litet "mamma"!

Vi är fortfarande förkylda här hemma och det känns som att den tagit ny fart igen. Emilia är så snorig och slemhostar igen. Det är så synd om henne. Vi var i alla fall på babyrytmiken igår och hon älskade! Jag tror att hon hade saknat den. En helt ny värld öppnade sig när hon insåg att hon kunde krypa runt i salen och hälsa på de andra kompisarna! Förra terminen satt alla bebisar beskedligt på sin kudde under passet men denna omgång var det liv i luckan! Bebisarna får ju ta sig runt som de vill och det gjorde de verkligen! Kul att se dem interagera med varandra trots att de är så små.

Idag var vi och klippte klorna på Lisa på Djursjukhuset. De föregående gångerna har hon varit jättestressad, ryckt, kissat på sig och nafsat men hon har ändå blivit bättre och bättre med tiden. Idag låg hon stilla hela tiden! Bara när skötaren kom lite för nära ryckte hon till men annars gick det utmärkt! Hon var så duktig och vi är så stolta över vår fina, lilla modiga tax! Det går faktiskt att lära gamla hundar både det ena och det andra!

Nu lämnar jag er med en liten film. Jag hade tänkt att spara den till en lite större film men jag kunde inte hålla mig!

Vår vackraste gåva på egna ben, om än något ostadiga!