Allt är bara så sjukt...

Jag borde ändra profil på den här bloggen till att handla om alla sjukdomar man drabbas av när man har små barn på dagis. Efter att ha varit sjuk förra veckan såg jag fram emot att börja veckan frisk, kry och rask men så blev det inte. Jag var tvungen att gå till Jourcentralen igår morse för jag kände på mig att något inte stod rätt till. Jag kände att febern kom tilbaka och det brukar ju tyda på bakteriell infektion. Mina aningar stämde och det visade sig vara urinvägsinfektion, vilket jag misstänkte. Så nu knaprar jag den andra penicillinkuren på kort tid. Det enda som tar mer stryk än mitt immunförsvar av det här är plånboken, 620 riksdaler gick besöket igår på, med medicinen inräknat. Men skit samma, nu vill jag bara bli frisk och förbli så hela våren.
Jag hörde på nyheterna att ett högtryck är på väg in över landet med varmt och skönt vårväder. Det välkomnar jag med öppna armar! Det behöver jag och min sjukliga kropp!

Igår var vi med Milis i Folkets Park. Till tanternas stora glädje kan jag meddela att den här lilla tjejen redan är hästtokig! "Ist", säger hon och menar häst. Sedan galopperar hon och smackar med läpparna! Igår ville hon inte slita sig när vi stod vid ridhuset och tittade på när några elever galopperade och travade över små hinder. Jag ser verkligen fram emot att ta henne till Irland och hästarna där. Vi åker ju och hälsar på både Hanna och Irene, Kajsas kompis som har hästar. Ska bli kul att se vad hon tycker om dem när hon kommer riktigt nära.

Jag har lagt upp lita nya bilder på Emilia. Jag vill visa hur stor hon har blivit. Det går så otroligt fort och hon känns inte alls liten längre. Tvärtom är hon en stor, duktigt och självständig tjej.

Jag håller på att läsa Jesper Juuls "Ditt kompetenta barn" nu, vilket är alldels lagom i tiden. Han öppnar verkligen ögonen för att det inte finns något som heter trots i ett jämlikt samhälle och förhållande. Trots är bara ett uttryck som maktmissbrukare använder och den rätta benämningen är självständighet. Det är ju så självklart, för självständig vill man ju att hon ska vara. Hennes små utspel blir så mycket lättare att hantera när man tänker självständighet under tiden. Då resonerar man bättre och drar i eller skäller inte bara på henne. Jag kan varmt rekommendera boken till alla!