Friskis och blödis!

Idag var vi iväg på jympa, jag och dottern. Det var kul och lite jobbigt. Fast jobbigast var nog den raska promenaden dit. Jag var lite sen, som vanligt, så det var rena rama uppvärmningen att gå till Friskis på Heleneholm! Väl där fick alla lägga sina små bebisar på en matta bredvid sig och sen låg dom där och tittade på sina svettiga, otränade valrossar till morsor. Ja, somliga mer än andra, men ändå. Det var ändå relativt lättsam jympa, lagom för våra förfallna kroppar. Hantlarna var nog jobbigast, (för Emilia grät och behövde tröst under sit-upsen), och då hade jag ändå bara ett-kilos-hantlar! Hahaha, det säger ju allt! När vi sedan skulle slappna av fick vi lägga oss bredvid våra bebisar och bara snusa. Då blev denna morsan lite blödig, som vanligt. Men det var liksom så mysig stämning, lugn och vacker musik och så då världens gosigaste bebis intill. Jympa-ledaren, som också hade sin bebis med sig, var densamma som höll i vänta-barn-jympan och när hon under avslappningen sa i fin och mjuk ton att det var kul att få se de underverken som tidigare legat i våra magar kom tårarna. Helt plötsligt kom jag att tänka på att sist jag jympade låg Emilia i magen, Emilia! Det var ju hon hela tiden. Åh, fina fina bebisen. Min fina bebis. Så mjuk, go och underbar. Så inte ens på jympan kan jag låta bli att snyfta. När ska dessa hormoner lägga sig på en mindre blödig nivå, undrar jag?

Emilia på jymping med mamma!