16 september 2009

Hjärtsnörp

Sitter och äter frukost/lunch. Emilia ligger i sitt babygym bredvid. Hon var lite gnällig en liten stund, trött, men jag ville ändå ha henne här bredvid. Gav henne nappen och då la hon sig till rätta och tittade på mig. Blinkade långsamt med sina stora, fina ögon, redo för en tupplur. Jag såg att hon var jättetrött så jag spelade upp "Älskade vaggvisor" på datorn och vips så somnade hon. Jag blir helt rörd av hur fin hon är. När hon låg där och tittade på mig bara flödade tårarna. Hjärtat snörps ihop och jag tänker att jag inte skulle kunna leva utan henne. Åh, vad härligt det är att älska ett barn men vad smärtsamt det är samtidigt. Jag vill förinta all ondska och bara skapa en harmonisk och vacker värld för Emilia att växa upp och leva i.


Nu i ro, slumra in...

2 kommentarer:

  1. Ja kära nån så söt hon är ,vilken gåva hon är.Vilken tur HON har som "fått" sådana fina föräldrar ,nog är det ett under,tänk om alla barn fick känna sig älskad.....vilken värld vi skulle kunna ha.Farmor

    SvaraRadera
  2. ååååå sååå söt hon är!!!! puss puss puss Ems

    SvaraRadera