Gnällspik

Var hos Bm idag och vägde, mätte och pratade mat. 6,6 kg och 61 cm lång. Vi kan nu också börja introducera vanlig mat så nästa vecka ska hon få kladda med gröt. Jag har en tanke om att hon ska få smaka med hela kroppen till en början innan hon vänjer sig. Tror att matsituationen blir roligare och mer avdramatiserad då. Nu behöver ni inte dra efter andan där hemma, jag ska inte sluta amma, men Liselotte sa att det är bra om de äter ett vanligt mål mat vid 6-7 månaders ålder så nu ska hon ska bara få vänja sig låååååångsamt. Kul tycker mamma och pappa! Vi får se vad pluttan tycker nästa vecka.

Ja, ni som bara vill läsa om roliga saker och inte tycker att jag borde klaga för att jag har en sån fin och fantastisk familj kan sluta läsa nu. För nu blir det gnälligt.
Visst, jag har en fin och fantastisk familj, den bästa faktiskt. Men jag har också en hudsjukdom som har blossat upp med ny kraft. Tre stycken stora bulor har jag och den fjärde på väg. Jag är också genomförkyld med allt vad det innebär. Dessutom har jag otur när det gäller läkare för min gynekolog som jag skulle behöva uppsöka är på tjänsteresa t. o. m. måndag. Ovanpå allting har jag fått den där röda månadsliga kvinnliga åkomman som också gör en allmänt gnällig och grinig. Blä, blä, blä känner jag just nu.
Men det är ju så sant som det är sagt, jag har ju faktiskt världens finaste familj, så man kanske ändå inte borde klaga. Och Egons ägare erbjöd sig att gå ut med Lisa idag så det är jag tacksam för.
Lisa ja, hon är ju ett kapitel för sig. Skendräktig - igen eller nåt, eller så var hon inte det tidigare. Men nu är hon det. Det kommer mjölk ur brösten och hon gnyr och gnäller. Speciellt när jag lämnar Emilia i ett annat rum och Emilia låter. Inte gråter, utan låter. Då söker Lisa upp mig och gny, gnäller och krafsar på mig. Mammig är hon, antar jag. Så det är två gnälliga damer som väntar Matt här hemma, stackarn.
Men lilla loppan hon strålar som en sol som vanligt.
Slutklagat från mig, tack ni som läste vidare!